Snön har kommit!

Då har vintern slagit till på Gardermoen och man får ställa in sig på några månader med snö och kyla.
Första arbetsdagen skulle bli lång. Oslo-Fuertuventura tur/retur.
Dagen innan hade det fallit ca.30 cm snö i området och jag var glad att jag inte jobbade den dagen.
Första dagen med snö är som alltid lite kaotisk, med mycket försenade flyg och slott-tider.

Vår flygning var premiärturen till Fuertuventura. Vi hade med oss drygt 140 passagerare som ville med ner till värmen.
Vi blev puschade ut från gate 38 och taxade ut till bana 01L för start. Vi hade lite tur för flygplanet hade stått inne i en hangar på natten. Om det hade stått ute hade vi fått avisa flyget med olika vätskor (återkommer med detta när vi har avisat).
Vi tog av och följde SID TOR2A (SID= Standard instrument depature. Det är rutten vi flyger ut från flygplatsen på).
Enligt våra väderkartor skulle vi ha bra väder ända ner till södra Spanien. Här skulle vi passera 3 JET-strömmar som enligt pappren skulle kunna ge ganska kraftig turbulens.
Vi körde på ner igenom och kände av när vi började gå in i JET-strömmen. Vinden ökade från sidan och gick upp till ca.120 knop. Däremot blev det inte lika mycket turbulens som vi befarat. Men under en stund hade vi ända skylten för säkerhetsbälte tänd för det var en del barn som sprang runt i cabinen vilket inte är så lämpligt i dessa förhållanden.

I slutet på inflygningen så fick vi en ganska stor genväg in till finalen vilket gjorde att vi låg väldigt högt i förhållande till glidbanan in till landningsbanan. Det blev en brant tur neråt där vi fick ta ut hjulen tidigt för att få mer motstånd ut och kunna sjunka snabbare. Det blåste ganska mycket på marken, upp mot 30 knop men det låg nästan rakt i banan så förutom lite turbulens var det ingen fara.

Fuertuventuras flygplats

När man flyger första turen till en ny destination får man vara med på att allt kanske itne flyter som det brukar. Så även idag. När vi skulle tanka så vägrade tank-gubben att börja tanka. Han hade inte fått info om att vi hade krediter till att tanka. Detta skulle kollas upp sa han. Men ingen händer och vi hade även en slott-tid att ta hänsyn till. Jag försökte prata med honom upprepade gånger och få honom att börja tanka medans han väntade på telefonsamtalet som skulle lösa det hela. Detta gick han inte med på. Men som tur var kom beskedet och han började tanka.
Eftersom detta var första turen ner så hade vi inte flugit dit några passagerare tidigare och hade därför bara 8 passagerare med oss hem. För kabinpersonalen är detta skönt men för oss i cockpit gör det tyvärr ingen större skillnad.

På väg hem hade vi endast en kort bit med turbulens genom JET-strömmen och resten av vägen flöt på lugnt och stilla. Efter 4h 55min landade vi tryggt på Gardermoen igen och en arbetsdag på 13h 30min var över.

Kort natt

Sista rundan denna arbetsperiod var kort. Vi hade check-in kl 20.00 på OSL för att flyga över till Helsingfors. Hela dagen hade det varit dimma på Gardermoen så i princip alla flyg under dagen hade blivit försenat.
Flyget vi skulle ta över kom från Malaga och även det hade lämnat Oslo sent tidigare under dagen pga dimma.
Detta gjorde att vi avgick en stund efter tidtabell men tack vare medvind igen lyckades vi nästan ta igen den förlorade tiden.
Vi landade på bana 22L i Helsingfors/Vantaa och promenerade till Hilton hotell som ligger alldeles intill flygplatsen. Vi slutade kl. 23.30 och skulle ha in-check kl05.00 igen så det blev inte mycket sova av, men vi skulle bara flyga tillbaka till Oslo och sedan var arbetsdagen slut. Eftersom det är en sådan kort natt så är det egentligen samma arbetspass som hänger ihop. Därför kan vi inte fortsätta flyga när vi kommer tillbaka till Oslo eftersom vi inte fått full vila.

När vi skulle avgå från Helsingfors fick vi veta att vi återigen hade fått en CTOT tack vare dimman i Oslo igen. Vi fick som vanligt ingen förbättring utan fick vänta 25min extra innan vi kom iväg. Vi hade fint väder ända fram till Gardermoen. Gardermoen är ett riktigt dimhål. Ofta kan det vara strålande väder runtomkring hela flygplatsen men just över den är det tät dimma.
På grund av dimman skulle vi bli tvungna att göra en så kallad CATIII landning. Det är när det är dimma och sikten är så dålig som vi använder oss av detta.
En CAT III är där vi låter autopiloten landa flygplanet, en sk "autoland". Först när vi hjulen tar i marken kopplar vi ur autopiloten och tar över styrningen. Ganska imponerande. Men denna funktion har begränsningar vad gäller vindstyrka och annat men vid dimma är det ju som oftast lite vind.

Lägger med en film för att visa vår CAT III landning på bana 19R på Gardermoen.

Lanzarote

Klockan ringer 04.00 och det är dags att sätta fötterna i golvet. In-check på flygplatsen kl05 för att flyga glada passagerare till solen på Tenerifa.
När vi kollar över vår färdplan och hur mycket bränsle vi ska ha får vi reda på att vi har fått en CTOT som är 30min efter ordinarie avgångstid. Vi har dessutom en del motvind ner så resan är beräknad till 5h 50min.
Detta spelar i vanliga fall inte så stor roll för oss i besättningen men idag är det lite annorlunda för när vi kommer ner till Tenerifa så ska vi flyga över som passagerare till Lanzarote och vi har bara 55min på oss från landning till vårat flyg till Lanzarote avgår. Så med 30min försenad avgångstid och motvind så skulle det blir tight med tiden.
Vi tankade på 18 ton bränsle och gjorde oss klara. Vi kom iväg innan solen hade börjat gått upp och satte kursen mot sydväst. Som sist skulle vi flyga en sk NAT rutt. Vi det var mestadels molnigt hela vägen ner så det blev inte mycket för passagerarna att titta på under resans gång.
Vi flög in en del av den förlorade tiden och lyckades landa i god tid till nästa avgång. Men här kom problemet. Det visade sig att det inte fanns någon avgång från Tenerif Syd till Lanzarote. Det fanns helt enkelt inget bolag som flög den sträckan.
Vi fick ringa Operation på vårt bolag och höra vad som hade blivit tokigt. Det visade sig att det blivit något fel i våra schema.
Nu skulle vi plötsligt sätta oss i taxi från flygplatsen på syd för att åka upp till norr för att flyga till Lanzarote från den flygplatsen. Det tar ca. 1h från syd till norr och därefter blev det väntan på ca. 1h innan planet gick.
Efter 11h var vi så på hotellet på Lanzarote och vi kunde njuta lite av sol, bad och mat.

Utsikt från toppen av hotellet

Stranden och vårt hotell

Dagen efter hade vi pickup på hotellet kl19. Vi kom till flygplatsen där vi märkte att flyget vi skulle ha hem var försenat så vi tog lite mat innan det var dags att jobba.
Just på Lanzarote är det mycket personer i rullstol som åker med. Detta gör att det tar väldigt lång tid att tömma och lasta planet.
Vi kom därför iväg ca. 55min sent, men vi visste att vi hade en JET-ström som låg i vår riktning som skulle hjälpa oss att ta igen lite av tiden.
Det var mörkt när vi startade så det blev en flygning där det inte fanns mycket att titta på utåt.
Med hjälp av vinden och en del genvägar satte vi hjulen i marken 8min efter den angivna tidtabellen vilket vi och passagerarna var nöjda med.
Vi hade en flygtid på 4h 37min vilket är kort tid för den långa sträckan. Klockan 02.30 checkade vi ut och det var inte så svårt att få dom små blå att blunda och somna gott.

Huvudstaden och Nice

Sista dagen av arbete och Svenska huvudstaden skulle besökas, samt en tur till Nice i Frankrike.
Det var som vanligt tidig start på dagen. 05.50 var det in-check på crew-rummet på Oslo.
Vädret såg bra ut både i Oslo och Stockholm. Ändå fick vi en CTOT för avgång mot Stockholm pga väder.
Detta tyckte vi var en aningen konstigt, men det är inte mycket man kan göra något åt utan vi fick snällt sitta och vänta i flyget i 30min extra.
Det är ganska typiskt när man är på sista arbetsdag att det ska börja med lite strul.
Men vi satte högsta fart mot Stockholm och vi lyckades ta igen några minuter. En snabb tur tillbaka till Oslo med ca. 90 passagerare och vi tog igen ytterligare några minuter.
När vi landade i Oslo hade vi 25min på oss att lasta om passagerarna och komma iväg mot Nice och detta lyckades vi med.

Vi  hade en flygtid på ca. 2h 45min till Nice och det var jag som flög. Vi hade fantastiskt fint väder när vi passerade över Alperna som synes på bilderna. Tyvärr hade vi Monte Blac lite för långt ifrån oss för att få med bra på bild.
Vid inflygningen till Nice flyger vi över Monaco på ganska låg höjd och då kan man se en hel del fina båtar som ligger i hamnen. Detta gäller väl för övrigt hela kusten längs Monaco, Nice och Cannes. Det är mycket privatflyg, privata helikoptrar som landar och lyfter på Nice flygplats.

Alperna

Nice

Inflygningar till Nice kan bli lite hur som helst (som vanligt med fransmän). Man får vara beredd på det mesta, men denna gång fick vi faktiskt en ganska bra inflygning utan problem.
Sista jag va där däremot så fick vi en helikopter som kom precis under oss när vi var väldigt nära landningsbanan. Detta gjorde att vi fick omedelbart sluta sjunka och stanna på den höjd vi var på.
Detta verkade dock inte vara något problem enligt franska kontrollen.
Men denna gången gick som sagt bra och vi landade i ett soligt Nice med ca. 18 grader.
För en gång skull fick vi av och på passagerna i god tid, men det är alltid något som inte funkar i Frankrike. Vi stod och väntade i 20min på att tankbilen skulle komma och när den väl kom så var den naturligtvis trasig.
Jag sa till dom att vi omedelbart var tvungna att få en ny men det tog ändå ca. 10min till innan den nya kom.
Detta gjorde att vi lämnade Nice 25 min efter tidtabell. Så efter att ha jobbat in all försening vi började dagen med var vi tillbaka till ruta ett.
Men vi hade lite medvind tillbaka och lyckades landa ca. 5min efter tidtabell i Oslo.

Arbetsveckan va slut och det var bara att sätta sig i bilen hem.

Ny period, nya ställen!

Efter den långa turen till Dubai sist började denna period med något kortare flygningar.
Klockan ringde 04.55 för att checka in kl06. Första turen skulle gå mellan Oslo och Trondheim.
Solen började så sakta att stiga upp i horisonten när vi taxade ut mot bana 01L för att starta rakt norr
ut mot Trondheim.
En flygning mellan Oslo-Trondheim tar ca. 50min. och vi fick en lugn och fin inflygning med endast
svag vind och lätt molntäcke. Efter omlastning vände vi tillbaka till Oslo för att förbereda nästa flygning som bar av mot Munchen i Tyskland.
Munchen är en storflygplats som är tungt trafikerad. Det är många flygplan, det är stora flygplan och det är många taxi-banor att hålla koll på.
Vi hamnade som nr.5 i kö för inflygning till bana 26R och det var låga moln i området. Dimman hade precis börjat att lätta. Vi landade och rullade av banan in mot taxibanorna.
När vi hade taxat en bit fick vi reda på att vår gate vi skulle parkera på fortfarande var upptagen av Alitalia (naturligvis). Vi stod och väntade i nästan 20min innan vi till slut fick en helt nya parkering eftersom Alitalia aldrig flyttade på sig.
Omlastningen gick trögt och vi lämnade gaten ca.10 min sent. Vi skulle sedan taxa tvärs genom hela flygplatsen för att komma till startbana 26R. Den banan är 4400m lång så för vår del är inte längden på banan några större problem.
Med hjälp av lite medvind och lite genvägar lyckades vi landa i Oslo på tid. Vi flög efter det som passagerare upp till Trondheim igen för att lägga oss på hotell. Så efter 12h var denna första arbetsdag slut.

Dag nr2 skulle turen gå från Trondheim till Las Palmas. Det var återigen tidig in-check och det var helt fullbokat. Denna flygning var en charter för Fritidsresor som vi har ganska många av på ett år.
Vi startade med endast 1ton upp till max startvikt. Tiden var beräknad till 5h 35min.
Vi startade bana 27 och svänger sedan söder ut mot Stavanger. Efter Stavanger går vi ut över Nordsjö mot Aberdeen i Skottland. Vidare går turen mot Dublin, Irland. Efter Irland går vi ut på en sk NAT route.
NAT står för  North Atlantic Tracks. Det är speciella flygvägar man använder sig av när man flyger långt ut över havet där det är dålig radiotäckning. Som när man flyger mellan Europa och USA.
När vi ska flyga dessa får vi speciella klareringar. Vi får en höjd, fart att hålla och farten får inte ändra sig mer än några procent utan att man meddelar detta. Vi måste också meddela exakta tidpunkter på olika punkter vi passerar över.
Vi har också en speciell radio vi använder (HF- High frequense) som är sämre ljudkvalitet men som har längre räckvidd.
Så från Södra Irland till Las Palmas flyger vi över havet hela tiden så det finns inte så mycket för passagerarna att se.

När man närmar sig Las Palmas ser man Teide, som är vulkanen på Teneriffa. Den sträcker sig högt upp ur havet.
När vi väl landat på Las Palmas så var inte turen slut för oss. Då skulle vi flyga som passagerare med ett annat flygbolag över till Teneriffas norra flygplats. Därefter var det taxi från norra sidan till södra sidan där vi har vårt hotell. Detta gjorde vi pga att våran flygning dagen efter skulle gå från södra Teneriffa till Stockholm.
Så efter ytterligare en 12 timmars dag var det skönt med en kall öl och ett dopp i havet innan en god bit mat på kvällen.

Utsikt från rummet över pool och hav

Turen från Teneriffa till Stockholm blev en timma försenad. Detta berodde på att när flyget kom ner hade dom med sig 13 rullstolsburna personer. Det tog lååång tid att få av alla och då fick vi dessutom en slott tid (CTOT) som gjorde att vi blev ytterligare några minuter sena.
Men väl i luften fick man en fin vy av Teide innan vi satte kursen norr över. Vi fick en del turbulens i början på turen innan vi nådde in över Portugal. Detta berodde på en JET-ström med stark vind som låg i luften. Men detta lugnade ner sig och efter det hade vi ganska bra väder men en lång tur.
Turen till Stockholm tog nästan 6h, och efter landning var det till att vänta en timma innan vi åkte som passagerare över till Oslo.
Där var det risk för snöfall men som tur var låg tempen på plus så det var bara regn. Så efter en 3e dag på 12h var det skönt att gå och lägga sig i sängen.

Idag har jag standby så det återstår att se om det blir någon flygning idag.

Oslo-Dubai-Köpenhamn

Så var då dagen kommen för att flyga den längsta flygningen vi har med våra 737-800. Oslo-Dubai!
Och om jag inte är helt fel informerad så är detta faktiskt världens längsta kommersiella flygningen med just Boeing 737-800 som finns.
Vi hade in-check kl 11.40 på fredagen. Normalt sett har vi 60min in-check innan flygningen går, men just till Dubai är det mycket som ska förberedas så där har vi 1h 15min in-check.
Vi tar som vanligt ut färdplan, väder, antal passagerare osv. Just hur mycket bränsle måste man titta extra noga på på dessa flygningar eftersom dom är så pass långa att man i princip startar med fulla tankar och max startvikt, dvs nästan 80ton. När vi har tankat fullt så har vi nästan 21ton bränsle ombord på flygplanet.
Ofta så är det inga problem från Oslo till Dubai, utan när man ska hem för det är oftast då man har motvind. Det händer då och då på dessa flygningar att man måste göra en sk teknisk mellanlandning. Alltså man måste gå ner någonstans på vägen för att fylla på mera bränsle.

Idag skulle vi ha med 162 passagerare (Dubai-Oslo har vi maxgräns på 150 passagerare pga vikter och bränsel). 
Vi pushade ut från gate strax efter kl13 och fick klart för start på bana 19L. Enligt våra väderkartor låg det en JET-ström tvärs över södra Sverige som kanske skulle kunna ge lite turbulens, men detta märkte vi inget av. Vilket var skönt då vi hade en del flygrädda passagerare som slapp oroa sig i onödan.
Nu på hösten så bygger inte CBn sig så höga som dom gör mitt på sommaren, så även om vi såg ett par på väg ner hade vi inga problem att komma över topparna på dom och i övrigt hade vi fint flygväder.

Det som är lite speciellt under dessa flygningar är när vi kommer ner över östra Europa och arabländerna. För det första så blir terrängen väldigt hög där. Och det är sånt som kan ge oss problem om vi skulle tappa trycket i cabinen. Då ska vi normalt sett sjunka snabbast möjligt ner till 10.000ft där vi människor kan andas utan hjälp. Men när vi kommer över dessa områden så är bergen så höga så man kommer inte ner till 10.000ft.
Vi har därför med oss sk  "escape routes-kartor" eller "flyktvägar". När vi flyger över dessa områden måste vi hela tiden följa med noga på vart vi befinner oss och vart vi ska ta vägen om situationen uppstår.
 Det kan se ut exempelvis : RENGI-ULKEM    Return and descend to 14.000ft.Proceed  direct to BALIM to join AWY U/W73-U/W716 westbound to Gaziantep LTAJ. When west of BALIM descend to 10.000ft.
Så här håller det på i ca. 2-3h och ser lite olika ut beroende på mellan vilka punkter man befinner sig.

Escape routes

Det andra man måste vara uppmärksam på är när man ska in över Iran. Då måste man hålla koll på vilken punkten är som är inträde i Iran. När man är ca. 10-15min innan den ska man kalla upp Iran Air Defence på radion för att få tillstånd att flyga in. Detta går som regel bra men det har inträffat att flyg har blivit nekade och måste då helt enkelt vända om och flyga en annan väg vilket kan skapa problem.

På väg ner satt jag och läste tidningen och läst ett reportage om Syrien. Det hade genomförst otroliga massmord på ett ställe som låg strax innanför gränsen mellan Turkiet och Syren. Bara en timma senare flög vi alldeles intill Syriska gränsen vid denna plats och man fick en konstig känsla när man tittade ner och visste vad som pågår. En slags overklighets känsla.

Gränsen mot Syrien

Efter ca. 6h 30min var vi så framme i Dubai ca. kl21 lokal tid. Efter att 20!!! städare hade städat planet satte vi oss i taxin till hotellet. När vi kom dit bytte alla om och gick ut för att ta några öl som sig bör när man har chansen :)

 

 

Städning pågår

Burj Khalifa 828m högt

Svårt att tro man är i ett ökenland. Det mesta finns här!

 

Fina bilar finns här också

Efter en dag vi poolen och lite shopping kommer nackdelen med denna flygning. Vi flyger dagtid ner för att 24h senare vända dygnet och flyga natt hem. Jag har svårt att somna på beställning och fick alldeles för lite sömn innan jobbet drog igång, men inte mycket att välja på.
Flygtiden mellan Dubai-Köpenhamn var beräknad till 6h 56min. Vi skulle flyga över Iran, Armenien, Georgien,  över Svart havet, Ukraina, Polen för att till sist flyga över Östesjön och in mot Köpenhamn.
Som jag berättade innan så hade vi en del folk som var flygrädda med oss ner. När man är flygrädd skapar man sig mycket rädsla själv. T ex var en tant väldigt orolig varför vi hade släkt ljuset i cabinen. Var detta pga att dom inte skulle se oss på marken över Iran och skjuta ner oss?? Nej, detta var bara för att det var natt och att det var bekvämare och behagligare för gästerna.
Vi passerade lite åskväder på vägen upp men som höll sig på bra avstånd. Även detta har skapat oro bland passagerarna ibland. Är det bomber som fälls på marken??? Nej, det är bara lite åska.

Efter drygt 7h i flygmaskinen så landade vi till slut i Köpenhamn. Där satte vi oss genast på ett annat flyg som tog oss till Oslo (dock flög vi som passagerare denna gång) och där vi slutligen avslutade vårt arbetspass.
Jag hade inga större problem att somna när jag lade huvudet på kudden.

Det finns mycket att berätta om dessa flygningar men jag får inte blir för utdragen utan sparar en del till nästan gång!

En titt på Legoland!

Förra perioden avslutade jag med att flyga mellan Oslo-Stockholm t/r, och även Oslo-Billund t/r.
Efter att ha övernattat i Trondheim åkte vi passivt ner till Oslo. Det vill säga att vi åkte som passagerare för att sedan påbörja vår flygning från Oslo.
Det var två flygningar där det egentligen inte finns så mycket roligt att berätta om.
Vi startade på bana 19L från Oslo för att sedan landa på 01R på Arlanda. På Arlanda har vi tidigare
parkerat på Terminal 1, men numera är all utrikes flyttat till Terminal 5. Detta är för att förbereda för
våra långdistansflygningar som ska ha sin start i början på 2013.
Det är smidigare att ha alla ankomster och avgångar från samma terminal. Passagerarna slipper gå så långt när dom byter mellan flygningarna och det blir lättare att hantera allt bagage.

Turen ner till Billund tar ca. 1h. Flygplatsen ligger precis intill Legoland, så vid inflygningen så kan man slänga ett snabbt öga på nöjesparken innan hjulen tar i marken.
Billund var sista flygningen denna arbetsperiod. Eftersom man ska köra hem efteråt är det skönt om man kommer tillbaka i tid. Vi hade inte så många passagerare med och vi hade lite medvind upp så vi landade på Oslo 5min före planlagt.

Kvällsbild på kontoret

Efter några dagar ledigt hemma var man igår åter tillbaka i Oslo. Jag började med att ha standby några timmar innan vi skulle flyga en tur upp till Evenäs i norra Norge.
Norges natur består ju av mycket berg. Och när det blåser mycket över bergen så trycks luften uppåt. Detta kan skapa så kallade mountain waves. Detta märker vi tydligt av ibland när vi flyger över sådana områden.
Dels kan det ge mycket turbulens, planet kan få svårt att hålla höjden och farten ändrar sig.
Igår hade vi inte så mycket av det men flyget hade lite svårt att hålla farten.
Vi har en sk redline på fartmätaren. Det är max den hastighet vi får flyga flygplanet i. Men när vi får sådana "bergsvågor" så kan dom lätt trycka planet över denna hastighet, så då får man sitta och passa på det hela tiden och dra av på gasen när man ser att farten börjar öka.
Men som sagt. Vi hade bra väder på denna tur och vid inflygning till Evenäs hade vi en fin kvällsvy över hela Lofoten i Nordnorge.
Det är mycket höga berg runt flygplatsen i Evenäs, så när vi startar så måste vi noggrant gå igenom hur man ska flyga om t ex en motor slutar att fungerar just efter start. Då klarar inte flyget att klättra med samma hastighet och ett berg vi normalt skulle komma över är inte säkert vi klarar med en motor.
Vi har därför speciella procedurer och vägar att flyga om en motor slutar fungera. Detta är något vi ofta och noga tränar i simulator så vi är väl förberedda på detta. Men som tur var funkade båda motorerna hela vägen tillbaka till Oslo så alla kunde åka hem och lägga sig och sova gott.


Idag är det "oslo expressen" mellan Oslo-Bergen som gäller, så det blir nog inte mycket att rapportera om det. I slutet av perioden bär det av till Dubai. Återkommer med mer info när detta är genomfört.