Flyg från Israel

Idag var det återigen dags att köra slingan Oslo-Berlin-Oslo-Molde.
Det är en förhållandevis kort dag med ganska sen in-check vilket är skönt. Regnmolnen över Gardemoen började skingras och solen tittade fram strax innan avgång. Återigen (eller som vanligt nu på sommaren) så är det brist på flygledare i Oslo vilket gör att vi fick en sk slott tid som låg 45min efter vår riktiga avgångstid.
Vid dessa tillfällen tar vi ombord alla passagerare, stänger dörrarna och så skickar vi ett sk "ready message". Det betyder att vi är fullt redo och då kan man ibland få lyfta tidigare om dom får en lucka. Detta hände tyvärr inte idag utan vi fick snällt vänta på vår tur. Väl i luften var det klart och fint väder och flygturen tog ca. 1h 30min.
När vi stod vid gaten på Schönfeld flygplats började det fyllas på med tungt beväpnad polis på gaten intill. Dom hade automatvapen och pansarbilar framme.
Vi förstod snart att det var flygplan från Israel på väg in. I tyskland har dom alltid hög beredskap när plan från Israel landar.
Vi följde skådespelet en stund innan det var dags att sätta kurs tillbaka mot Oslo.
Det var schema lagt lite längre tid mellan Berlin-Oslo och Oslo-Molde vilket gjorde att vi hann lasta om planet och komma iväg på tid mot Molde. Där landade vi runt midnatt och sedan var det dags för en skön nattsömn på hotellet.

Tungt beväpnad POLIZEI

Pansarbilen redo

Iraklion igen!

Det var inte så längesedan sist men nu var det dags för en tur till Kreta och Iraklion igen.
Återigen hade vi inga tomma säten utan bara glada solsugna passagerare.
Vi hade i stort sett heltäckande moln under oss hela vägen till Grekland så det fanns inte mycket att titta på under flygningens gång. Vi gjorde en VOR inflygning till bana 27. Jag hade glömt mina solglasögon hemma och hade kvällssolen i ögonen så det var lite svårt att se banan tidigt men efter 4h i luften landade vi säkert och alla passagerare kunde påbörja sin semester.
Medans vi stod och lastade om landade det en Boeing 767 från ett Ryskt bolag. Vi fick då ytterligare ett bevis på varför man inte ska flyga med bolag från Ryssland.
Banan började ta slut efter landning och dom kom fortfarande med hög fart. Dom stod på bromsarna allt vad dom kunde och hade väl ca. 200m bana kvar när dom stannade. Det är inte så mycket med tanke på att banan är 2700m lång. När dom fick stopp stod det en stor rökpelare ut från högra landningsstället. Bromsarna var alltså kraftigt överhettade. Men dom taxade lugnt in och parkerade utan vidare problem.
Vi själva blev däremot 35min försenade ut från Heraklion pga att 2 personer mer falska pass hade försökt komma med på flygningen. Dom blev nekade men hade checkat in ett bagage. När det är personer som har checkat in bagage med inte dyker upp på flygplanet måste vi hitta den väskan och lasta av den pga säkerhetsskäl.
Vi hade lastat ombord 171 bagage och teoretiskt sett skulle det ju kunna vara den första väskan lastarna tittade på men naturligtvis låg den längst in under alla andra väskor.
Efter 35min var detta löst och vi ställde upp för start på bana 27. Rakt framför där banan slutar är det höga berg så man måste direkt efter start göra en högersväng för att komma ut över havet.
Efter detta kunde vi flyga upp över Grekland, Makedonien, Serbien, Ungern, Slovakien, Polen och Sverige innan vi tryggt landade på 19R på Gardemoen.

Väntar på att få en högersväng mot banan innan man träffar ngt hårt

Den ryska maskinen som knappt fick stopp!

Sol och regn på samma dag

Idag stod det 4 flighter på schemat. Först ut var Oslo-Budapest t/r och sedan Oslo-Edinburgh t/r.
Regnet hängde i luften över Gardemoen flygplats när passagerarna steg ombord. Lyckligtvis hade dom bättre väder att vänta sig.
Vi startade rakt söderut på bana 19L och fick kort därefter genvägar ner mot södra Sverige och ner mot Polen.
När vi skulle börja stiga ner mot Budapest fick vi veta att det låg andra flygplan under oss så vi fick ligga kvar på höjd en bra stund längre. Detta gjorde att vi började komma när flygplatsen och inte hade så lång distans att kommer ner på våran approach-höjd.
Men vi satte ut speedbreak och satte upp farten så att nosen pekade rakt ner. Vi låg med en sjunkhastighet på ca. 5.500ft/min vilket ungefär vad vi skulle haft vid en nödnedstigning om vi hade tappat trycket i cabinen. Men passagerarna märker nästan inte av att vi sjunker så fort. Känslan i planet är nästan densamma så själva nödnedstigningen i sig är inte speciellt dramatisk vilket man kan få uppfattningen av från media ibland.
Hur som helst fick vi en fin inflygning över stan och floden Donau.Vi komma ner fint och landade mjukt på baka 13R i Budapest. Solen stekte och det var ca.27 grader.
Under tiden vi lastade ombord nya passagerare som får åka buss från terminalen ut till flygplanet kunde vi se hur Ryanairs passagerare får gå hela vägen, vilket är ganska långt. Kanske går fint i solsken men hur blir det i spöregn?? Såg inte så trevligt ut!
Vi avgick på tid och flög raka vägen tillbaka till Oslo och landade återigen i regn och dis.

Inflygning över Budapest med vy över Doanu

Ryanairs passagerare får snällt gå hela vägen!

35min hade vi på oss att vända om på Gardemoen efter landning, göra klart för en tur mot Skottland
och Edinburgh. Det låg en JET-ström rakt emot oss hela vägen till Skottland så vi hade ca. 90kt motvind hela vägen dit. Det är ungefär 165km/h som blåser rakt mot. Det gjorde att vi landade 5min sent. Lastarna i Edinbrugh är inte alltid så snabba så det blev ytterligare nästan 10min försening innan vi kom oss iväg mot Oslo igen. Vädret i Edinburgh va detsamma som i Oslo. Regnigt och disigt. Men det är fördelen med att flyga. 5min efter start har man kommit över regnet och man kan istället njuta av kvällssolen tillbaka.
Eftersom vi hade 95kt motvind till Edinburgh hade vi nu alltså 95kt med vind istället. Det var lite trafik vid Gardemoen när vi kom tillbaka så vi fick vectoreringar rakt in till ILS 19R så vi landade faktiskt nästan 15min före tidtabell.
Så efter en arbetsdag på nästan 11h 30min var det skönt att åka hem och lägga sig och sova lite.

Regn och rusk på marken i Edinbrugh

5min senare har vi fin solnedgång

Turkiet nästa!

Antalya, Turkiet var dagens uppgift!
Fick för ovanlighetens skull flyga med en svensk kollega idag vilket inte händer så ofta.
Det är ganska trevligt att få flyga med personer som pratar samma språk, även om inte
norskan är några större problem.
Vi starta från Oslo på bana 01L och hade fint väder hela vägen ner. Rutten gick genom Sverige,
Polen, Slovakien, Ungern, Rumänien, ut över svarta havet och in över Turkiet till slutmålet Antalya.
Förvånansvärt lugn flight sett till passagerarna. Dessa destinationer som är populära bland ungdomar kan bjuda på en "glada" personer där bak, men alla höll sig lugna.
På väg hem fick vi information om att vi hade en liten kille på 12 år som var nötallergiker. Över
högtalarna bad vi dom övriga passagerarna att inte förtära några nötter ombord då personen kunde få reaktion även om det så bara var luftburet.
När vi kom upp i luften och närmade oss Istanbul fick vi info från cabinen att killen hade börjar få en mindre reaktion.
Föräldrarna hade med sig medicin men hade nyligen fått reda på att sonen hade denna allergi så dom visste inte exakt hur han reagerade.
För oss fram i cockpit vid dessa tillfällen försöker vi alltid ligga steget före. Det händer med jämna mellanrum att folk blir så svårt sjuka ombord att vi måste göra en sk medical diversion. Alltså vi måste snabbt se ut en lämplig flygplats där vi snabbast möjligt kan landa och få snabb läkarvård till passageraren.
Vi la ut lämpliga flygplatser längs vår rutt. Det är en hel del man måste hålla koll på. Eftersom det var tidigt under flygningen är vi fulltankade och väger mycket. Det betyder att vi förmodligen kommer landa med över max landningsvikt. Det gör vi om vi måste men då måste vi ha en lång bana (flyget måste inspekteras innan man startar igen), vi måste kolla att vädret på flygplatsen är bra.
Om det är möjligt så går vi till flygplatser som vi ofta flyger på. Då vet vi att vi har folk på marken som fixar nya färdplaner osv. 
Första alternativ vi la upp var Burgas, Bulgarien, därefter Budapest, Ungern, därefter Warsawa, Polen och sist innan Oslo la vi upp Köpenhamn.
Lyckligtvis blev inte reaktionen på killen så stor så resan gick utan problem, men när man väl måste ner så blir det ganska stressigt så det gäller som sagt att ligga steget före.
Vi fick återigen raka spåret in på bana 01R på Gardemoen och dagens arbete var avslutat!

El Prat-Barcelona

Återigen fullt flygplan och riktning mot Spanien och Barcelona.
Vi flög med vårat flyg NOL vilket är den 6000e Boeing 737 som har levererats.
En ganska vanlig flygning utan några större överraskningar under arbetsdagen.
Det är dock kul att flyga till El Prat. Det är roligt att komma in på dom lite större
flygplatserna och flyga då och då.
Man får vara mer aktiv och vaken på radion och hänga med när man får taxi-instruktioner.
Som synes på bilden under så finns det en del taxibanor att välja mellan så det gäller att
vara påläst och vaken som sagt.
Vi kom in och landade på bana 25R som vi oftast gör. Kvällssol och 25 grader. Man kunde
inte annat än önska sig ett dygn där nere.
Starten gick från 25L så vi var tvungna att taxa från norra till södra delen av flygplatsen.
Färden tillbaka till Oslo gick fint och vi fick landa rakt in på bana 01R.

Solnedgång över El Prat-Barcelona

Vy över Paris på väg hem

737 nr. 6000

Taxi-kort över El Prat

Slut på semestern!

Då var semestern slut och det var dags att sätta sig i flyget igen.
Första turen gick mellan Oslo och Korsika. Det är alltid lika intressant att flyga att flyga i det italienska luftrummet.
Nu hör ju visserligen Korsika till Frankrike, men man måste likaväl flyga in över Italien på väg dit.
När man flyger i Italien får man vara beredd på att allt kan hända. Det är sällan man flyger där nere och allt går som det var tänkt från början.
Vi kom in över Italien från alperna. Redan 1 timma innan landning fick vi börja sjunka mot lägre höjd. Detta gör att flyget drar mycket mer bränsle. Normalt börjar vi sjunka ner ca 20-25min innan landning.  Vi fick via en ATIS (automatic terminal information service) reda på hur vi skulle flyga in till flygplatsen och vilken bana vi skulle landa på. När vi närmar oss Korsika får vi plötsligt helt nya punkter att flyga på, vi får inte sjunka ner lägre än 15000 fot vilket gör att vi är väldigt högt upp i förhållande till avståndet till landningsbanan. Dessutom får vi nu en helt ny procedur för landning på motsatt bana. Vi ska göra en sk Circling. Det betyder att vi flyger in mot banan från motsatt håll mot vad vi ska landa. När man kommer ner på en viss höjd svänger man av 45 grader för att cirkulera runt hela flygplatsen för att svänga helt runt och landa på "rätt" bana. (Hoppas ni förstår förklaringen). Detta gör man för att bergen är så höga i inflygningsområdet för den banan man ska landa på så man kommer inte ner genom att flyga en rak linje in.
Men nu höll dom oss kvar på höjd så länge så vi kom in både fort och högt vilket inte är helt optimalt när man ska cirkulera tätt inpå berg som ligger upp mot 10.000ft.
Men vi löste det hela och passagerarna kunde gå av och påbörja semestern.

Höga berg runt flygplatsen på Korsika

 

 

 

Panorama-bild på Korsika

Igår var det dags för en lite längre tur. Oslo-Cypern t/r. Det är semestertider så flygen är som regel
helt fulla när man ska till semesterställen som Cypern.
Så med nästan 200 glada (dom flesta) semesterfirare satte vi av mot Cypern/Larnaca 30min sent pga Norge inte har tillräckligt med flygledare. Vi fick då en CTOT som jag berättat om tidigare.
Men väl i luften gick det som planlagt. Vi flög bland annat över Istanbul. Det är ganska kul att flyga över där för när man tittar ner ser man mycket på en och samma plats.Istanbul ligger ju mitt emellan 2 världsdelar och mellan 2 hav. Så man ser både Aisen, Europa, Medelhavet och Svarta havet på en och samma gång (se bild).Efter ytterligare lite flygning landade vi  på Cypern med 32 graders värme och solnedgång.
På väg hem fick vi däremot lite mer att stå i. När vi närmade oss Rumänien hade kraftigt åskväder byggts upp. En så kallad tråglinje. Det är som helt bälte eller pärlband med åska. Naturligtvis låg detta rakt genom våran färdväg (som alltid).
Det var oerhört aktivt åskväder. Det slog blixtar överallt hela tiden.  Problemen med dessa  tråg är det inte är helt lätt att hitta ett "hål" att flyga genom. Risken är stor att man får väldigt kraftig turbulens även om man inte går rakt genom cellen.
Vi informerade våra passagerare att vi skulle passera ett oväder och bad dom sätta sig ner och spänna fast sig. Vi sa även till kabinpersonalen att stuva in alla vagnar och sätta sig ner och spänna fast sig.
Vi hade dock turen med oss. Med hjälp av väderradarn hittade vi ett hyffsat hål att ta oss genom ovädret utan någon kraftig turbulens.
Efter detta gick flygningen vidare mot Oslo med fint väder och vi landade på Gardemoen kl00.30 med många trötta passagerare. Förutom några undantag av några ungdomar som fortsatte "cypern-festen" hemma.

Bosporen med svarta havet, asien, medelhavet och europa

Solnedgång över Larnaca

En doft av sommar innan semester!

Vi tar väl vid där vi slutade.
Tanken inför fredagens jobb var först att jag skulle flyga till Oslo-Nice t/r (tur och retur). Detta blev
ändrat till att flyga t/r Billund från Oslo och sedan t/r Amsterdam från Oslo.
Strax innan jobbstart fick jag telefonsamtal att det var tekniskt fel på flyget så Billund turen blev inställd för min del. Amsterdam var det enda som återstod att flyga denna dag.
På grund av tekniken tidigare under dagen var vi försenade ut från Oslo med ca. 50min. Vi satte full fart mot Holland. Förseningen blev ytterligare några minuter pga att Schiphol Airport är stor så det tar en bra stund att taxa in från landning till parkering.
Vi gjorde vad vi kunde för att ta igen tid på väg hem å kom väl ca. 50 min sent tillbaka till Oslo. Alla passagerare verkade dock ändå nöjd och klagomålen uteblev.

Felparkerad??

Lördag och sista dag innan semester!
Oslo-Malta stod på dagens turlista. Vi hade check-in kl13 och avgång var satt till kl14. Det var dock trångt i luftrummet denna dag så vi hade en så kallad "slott" eller "CTOT-calculated takeoff time". 
Det är en bestämd avgångstid man får från flygkontrollen för att dom ska kunna ´planera in alla flyg i luften.
Denna CTOT låg dock bara 10min från vanlig avgångstid så det blev mer eller mindre avgång "ON TIME".
Vi hade en jet-ström mot oss på vägen ner till Malta som gjorde att det tog lite längre tid men i övrigt hade vi fint väder hela vägen. Vi kunde dock se ett och annat CB men som inte låg i våran väg.
Efter en fin inflygning runt Malta ö och landning bana 31 parkerade vi och möttes av 32 graders värme och sol!
Det är trist att veta att man bara får knappa timmen på marken innan man ska hem till ett regnigt Oslo och 12 grader igen.
På väg ner hade vi fullt hus med passagerare, närmare 200st inkl. bäbisar, men på väg hem hade ca100. En av dom första turerna för säsongen så det är inte så många som hunnit komma ner ännu.

Palermo på Sicilien strax innan inflygning till Malta

Malta

Väntar på passagerare på Malta

Malta stad

 

 

Hemresan från Malta gick lika smärtfritt som resan ner. Jag tog hand om flygningen hem.
Vi fick dock ett par ordentliga åskmoln (CB) framför oss som vi var tvungna att navigera runt.
Ibland kan man flyga över dom, men trotts att vi låg på 40.000ft (ca.12.000m över havet) kunde vi inte flyga över dom. Att komma in i dessa moln kan vara förenat med livsfara så vi är som piloter väldigt noga med att ta oss runt dom, så ni kan vara lugna när ni är ute och flyger :)

CB på avstånd på väg ner

Så här visar väderradarn åskmolnen

Och så här se åskmolnet ut i verkligheten

Nu är dessa 5 arbetsdagar över och jag går på semester i 2 veckor, men kommer tillbaka utvilad med mera flyghistorier efter semester.